Norahs hästresa började som så många andras – bland dammiga stallgångar och nötta sadlar på den lokala ridskolan. Där tillbringade hon oräkneliga timmar med att rida, fläta manar tills fingrarna värkte och tävla klubbhoppningar på älskade ridskoleponnyer. Men trots att hon älskade varje sekund fanns en känsla av att något saknades – en djupare förståelse, en närmare kontakt.
Allt förändrades när hon som elvaåring mötte Conny. Han var hästen som vände upp och ner på allt hon trodde sig veta. Han kom till henne triangelmärkt och halt på tre av fyra ben, och hans skador tvingade henne att lära sig lyssna på ett sätt hon aldrig gjort tidigare. I timmarna ute i hagen, sittandes på en sten och studerandes hästarnas språk, började Norahs sanna resa – en resa som skulle lära henne att låta hästen stå i fronten, att förstå belastning och balans utifrån hästens egen förmåga.
Nyfikenheten ledde henne vidare genom otaliga lärdomar och möten. Hon har utforskat hoppning, dressyr, frihetsdressyr, klassisk ridkonst, klickerträning, western, körning m.m. Hon har tränat för Maria Gramén, Honza Bláha, Susanne Lohas. Arne Koets, Wolfgang Krischke och Christofer Dahlgren, men det är hästarna själva som har varit hennes viktigaste lärare.
Frieserstoet Leia kunde skifta blixtsnabbt mellan extrovert och introvert, mellan explosiv energi och total inåtvändhet, och det var genom henne Norah fick en djupare förståelse för hur starkt hästens emotionella värld speglas i relationen med människan.
Jaquetão var den första hästen Norah skaffade med tanken att han skulle vara ”problemfri,” men drygt ett år in i deras resa drabbades han av omfattande skador då han under en kolikattack slog han båda bakbenen genom en vägg. Under månader av sårvård, boxvila och rehabilitering fick Norah lära sig konsten att hålla en häst både fysiskt och mentalt välmående även i de svåraste av tider.
Aramis var inte menad att bli Norahs häst. Hon hittade honom vanvårdad i Portugal, och kort därefter fick han följa med hem till Sverige. Han visade sig vara den mest komplexa häst hon någonsin arbetat med. Han skulle plocka ner himlavalvet om hon bad honom – men just där låg också utmaningen. Genom honom fick Norah fördjupa sin förståelse för hur små nyanser kan vara skillnaden mellan glädje och ångest.
För Norah spelar disciplin och utrustning mindre roll – det kan skifta men en häst är alltid en häst. Hennes mål är att skapa harmoni mellan häst och människa, där kommunikation och förståelse leder vägen. När både hästen och människan känner sig som vinnare, då är träningen som vackrast.
Sedan 2011 har hon drivit sitt företag på heltid och undervisar idag både i Sverige och internationellt. Varje perspektiv, varje metod hon har utforskat, har blivit en del av hennes verktygslåda. Men den röda tråden är alltid densamma – att förstå hästen för den individ den är och att låta varje möte bli en ny möjlighet att lära.
Joakims resa mot ridkonsten började inte i stallet, utan i historiens skuggor. Som barn älskade han berättelser om riddare och kungariken, om forna tiders strider och praktfulla hästar. Men det var först när han som tonåring såg en riddarturnering vid Medeltidscentret i Danmark som fascinationen blev till en längtan – en önskan att inte bara läsa om historien, utan att känna den, leva den.
Fast besluten att själv rida som en riddare började han träna dressyr och hoppning på sin mors oldenburgare Freja. Ridningen var först bara ett medel till ett mål, men ju mer han lärde sig, desto starkare blev hans kärlek till hästarna och deras rörelse. När han 2009 mötte sin framtida krigshäst, den unga PRE-hingsten Absalon, visste han att deras resa tillsammans skulle bli något alldeles särskilt.
För att ge Absalon en gedigen grundutbildning tog Joakim praktik vid Engaarden – School of Academic Equestrian Art och senare vid Fürstliche Hofreitschule i Bückeburg, där han och Absalon under sju intensiva månader tränades av Wolfgang Krischke. När de återvände var Absalon en nästan fulländad krigshäst – han behärskade skolorna i alla gångarter, reds i rustning och hade tagit sina första steg mot galoppiruetter dustlopp.
Ridkonst är mer än bara teknik – den är en filosofi och Joakim började se hästens utbildning som en konstform där precision och lätthet var målet. Han lärde sig att varje detalj i sitsen, varje nyans av kontakt och energi, påverkade helheten. Genom intresset för finjustering och kommunikation fann han en tidlös skönhet i hur häst och ryttare kan röra sig tillsammans i harmoni.
Vid sidan av ridningen studerade Joakim historia vid Syddansk Universitet, med en specialisering på riddarkultur. Han har arbetat som guide, historieberättare och lärare vid några av Nordens främsta historiska institutioner, där han förenar sin akademiska kunskap med sin passion för den levande ridkonsten. Han brinner för "edutainment"; att på underhållande vis förmedla historia. Joakim och Absalon har uppträtt i oräkneliga tornerspel och tillsammans visar de att prestation kan gå hand i hand med harmoni.
Hans arbete med historisk ridkonst har lett till insikter om hästarnas mentala och fysiska välmående. I träningen av Absalon insåg han vikten av att låta hästen utveckla sin egen balans och självbärighet. Istället för att forma hästen efter en förutbestämd mall började han lyssna mer på individens förutsättningar. Detta tankesätt blev grunden för hans arbete – att guida hästen till styrka och stolthet utan att ta ifrån den dess självkänsla. Med känsla för olika personlighetstyper hjälper Joakim hästar och ryttare att lära sig av varandra, alltid med respekt för både inre och yttre välbehag.
Sedan 2020 undervisar han i historisk ridkonst och fortsätter själv att utvecklas genom regelbundna lektioner. Hans filosofi är enkel men djupgående – att återskapa den historiska ridkonsten där precision, lätthet och historia möts, där hästen är både atlet och konstverk, och där människan får äran att följa dess rörelse genom tiden.
