Det var ett tag sedan jag och Zandra teamade upp senast, men i slutet på maj var det dags igen. Strandbilder är ju något extra och jag är så glad att vi bor så här på västkusten, så att det är så enkelt att köra ner till havet med Conny för ett dopp.
Han är faktiskt inte överdrivet förtjust i havet. Vattnet är aldrig några problem, han går i utan eftertanke, han gör allt jag ber om och sköter sig överlag galant, men det är något med miljön där som höjer pulsen på honom. Vi har heller inte varit där tillräckligt ofta för att det ska bli vardag. Han är ju lite speciell på det sättet Conny, bombsäker när det gäller föremål, människor osv, men väldigt lättpåverkad av miljön. Han kan bli oerhört stressad ute i skogen eller, som här, på stranden.
I alla fall, det jag ville komma till var att trots att Conny är långt utanför sin komfortzon i den här situationen, så är han så otroligt duktig. Följer mig löst ut i havet, gör en fin löslongering och kan till och med lägga sig ner i den blöta sanden. Är det inte ett bevis på mod så vet jag inte vad! Att möta sin egen rädsla.
Tänk att vi haft varandra i ett dussin år nu. Och det bästa av allt är att vi ständigt fortsätter att utvecklas, både som träningspartners och som bästa vänner. Vår relation blir allt djupare och vi upptäcker nya dimensioner i vårt lärande för varje träningspass. Jag är en lyckans ost, som får ha denna pärla vid min sida. ♥
Tack Zandra Ahl Olausson på Zahlo Foto för de fantastiska bilderna!
