Zaviera N
Friesersto, -07
Leia är min lilla ankunge. Hon kom till mig som treåring och var då mest långa ben och ett stort huvud. Med en väldigt, väldigt liten individ inuti. Hon hade ingen som helst koll på varken sin egen storlek eller styrka. Hon visste inte var hennes egen kropp slutade eller var gränserna för andras utrymme gick. De andra hästarna i flocken blev minst sagt trötta på henne, när hon gång på gång ramlade in i dem utan att riktigt förstå hur det gick till. Själv råkade jag ut för hennes klumpighet under vår första sommar genom att hon “skulle hälsa” och av misstag slog loss en flisa från mitt redan skadade nyckelben med sin stora panna.
Men trots hennes, ja, klantighet, antar jag att man kan säga, har hon aldrig varit annat än gudasnäll. Från dag ett har hon mött mig i hagen med en så strålande uppsyn att man inte kan bli annat än genomlycklig. Hon tycker att det mesta är jätteroligt och vill helst sitta i knät eller innanför jackan på en.
Jag red in henne när hon var dryga tre år gammal men hon har alltid ridits väldigt sparsamt. Fokus har legat på ren och skär lek från marken och trickträning till stor del. Trickträningen är Leias största passion och även talang. Hon har en kropp som verkar vara gjord av gummi och en mentalitet som gör att hon bara vill lära sig mer.
Tillit har Leia aldrig haft svårt för. När vi känt varann bara ett par dagar bestämde hon sig att det inte var några som helst problem att lära sig att ligga ner på kommando. Dock har hon alltid varit mer eller mindre osäker på sin omgivning. Bollar, platspåsar, vattenpölar – det är säkrast att vara misstänksam. Under de första åren kunde det ta tjugo minuter för oss att bara lämna gården, om hon sett något hon blivit osäker på. Och när Leia inte vill gå, nej, då går hon helt enkelt inte. Så en riktig kurs i motivation har hon gett mig och det är jag oerhört tacksam för!
Leia var sen i utvecklingen men ankungen har nu blivit en svan. Tyvärr har jag besvär med kroppen som gör att ridning på en så stor och tung häst som Leia är problematiskt. Därför tränar vi inte längre aktivt på ridningen, utan fokuserar på att ha roligt från marken. Jag ser fram emot många långa år med Leia vid min sida!
Foto: MalinsPictures.se
