Silverpojken... Helt oväntad stapplade han in i livet. Jag hade redan hittat och fastnat för Jaquetão när Aramis dök upp. Om Jaquetão bodde i paradiset så kom Aramis från helvetet. I en mörk box med höga väggar, ammoniaktyngd luft och gödsel upp till knäna ramlade han nästan omkull av sina panikskakningar när vi närmade oss, fyllda av förfäran över var vi hamnat.

Det fanns inte mycket att välja på - den lilla silverhästen räddades från sitt fängelse och fick åka med på transporten till Sverige. Överfylld av stress och utan någon som helst kontroll över sig själv rusade han runt i box och hage, knappt tid att äta eller dricka. Plötsliga aggressionsutbrott då han såg svart och inte brydde sig om vad som kom ivägen för hans huggande tänder... men samtidigt den allra mjukaste, vänligaste häst man kan tänka sig.

En bergochdalbana var det verkligen och Aramis har en lång väg kvar att gå, men är nu en helt annan häst till både kropp och sinne. Han charmar alla med sin snelugg och stora rådjursögon och tacksamheten lyser om honom!