En härlig dag i maj

Idag har jag och Jaquetão haft ett underbart pass tillsammans! Som jag skrev i mitt förra inlägg är han ganska sprallig, busig och lite “jäklig” ibland. Det är fantastiska kvalitéer såklart och jag vill behålla dem allihop. En häst som skojar och busar är en lycklig häst. Men jag vill också kunna ta ner energin och jobba lite mer samlat, kontrollerat, avslappnat. Ett sånt pass hade vi idag. Jaq var helt med på noterna, han hade glimten i ögat men det kändes som att rävarna bakom öronen gått och lagt sig någon annanstans idag. :)

På grund av detta kunde vi lägga mer fokus på det tekniska. Som jag också skrev i det förra inlägget kommer känslan i första hand, och när känslan är bra kan jag gå vidare till tekniken för att träna på det ena eller det andra. Arbete vid hand är något jag tycker är väldigt roligt och som också är riktigt bra träning för hästen. Det är en bra förberedelse inför ridning och lär hästen att arbeta med sin kropp på rätt sätt. Jaq har haft lite svårigheter att sänka huvudet, men det har blivit mycket bättre de senaste dagarna. Nu känns han lite mer stabil i den positionen så jag kunde börja be honom att ställa sig till höger och vänster. Inte helt lätt att stå stilla och böja sig när man lika gärna kan gå iväg med hela kroppen… Men han hittade verkligen en förståelse åt båda håll idag.

Han är bra stilig, den där Jaquetão do Pilar.

Höger är svårare för honom, även när han går sidleds ställer han sig helst åt vänster. Jag har till och med sett lite ojämnhet i takten bak när han travat åt höger, så det finns troligtvis något där som behöver komma loss. Så snart han känns trygg nog att tillåta att någon annan kommer och pillar på honom ska vi se om vi kan hitta vad som spökar. Tills dess jobbar vi lugnt och försiktigt.

Vi avslutade vår härliga session med pallträning. Idag är en stor dag, för jag har nu hängt på honom “på riktigt”! Ingen stödfot på pallen utan all vikt på ryggen. Han skötte sig alldeles strålande!! Jag har ju utmanat mig själv att göra hela inridningen utan huvudlag så han är helt fri att gå iväg precis när han vill. Men han verkar tycka det är rätt trevligt att stå där med ryggen mot mig och bli bjuden på karameller. Då kan man stå ut med att den där märkliga människan hänger och klänger lite. ;)

Vi har börjat kika på något som så småningom ska bli en sluta. I nuläget ber jag honom bara att komma in med rumpan utan att bry mig så mycket om ställningen. Han är så otroligt klok den här hästen – jag har från början bara behövt hålla pinnen i luften ovanför rumpan så har han flyttat den efter lite betänketid.

Finsmakare är han också. Min pinne är en kvittenpinne från Portugal och jag tror allt att portugisen kände igen smaken från hemlandet. ;)

Det är myyyycket mer träning som ska gås igenom innan jag går vidare från hängandet, han ska bli helt sadeltrygg och få bära på allt möjligt. Men att få hängandet att bli en naturligt del av allt det vi gör tillsammans, det är en bra förberedelse. Jag är så glad i min lilla lussebulle!