Framtidsplaner

Det nya året är i full gång och jag hinner knappt med. Det har varit som en explosion av event, jobberbjudanden, träningsmöjligheter och en hel del annat som kastats i ansiktet på mig och nu har jag fullt sjå att reda ut hur jag ska hinna med allt. Otroligt kul men det gäller att hålla tungan rätt i mun.

En stor önskan jag har inför 2018 är att börja ta emot här hemma i större skala. Det finns förfrågningar om intensivträningar, läger, helgkurser, teorikvällar, veckoelever, praktikplatser m.m. så jag hoppas att få så mycket som möjligt klart under våren så att jag kan öppna upp gården för mer aktivitet. Jag håller i nuläget lektioner här i liten skala men det finns ju faktiskt väldigt fina möjligheter till en trevlig kursgård. Elevboende står högt på listan men vi väntar på kommunalt vatten innan det kan bli av. Här finns sju boxar och gästhagar ska ordnas så fort marken är lite mjukare. En fin paddock med bra belysning samt en liten rundcorall. För att inte tala om de milsvida ridvägar besökande ekipage skulle kunna njuta av! Kort sagt är möjligheterna oändliga men nu under vintern har prio ett varit att ordna det så bra som möjligt för mina egna hästar.

På tal om mitt eget gäng så går jag i en salig lycka över framförallt Jaquetão. I våras och somras slet jag mitt hår över honom men nu är han inget annat än fantastisk att jobba med. Han rids med eller utan sadel och huvudlag i både skritt och trav på banan och har varit ute på sin första riktiga uteritt vilket han klarade av med bravur. Det finns mycket energi i honom men för det mesta håller han sig väldigt cool. Även träning från marken går som en dans och han verkar älska vad vi än hittar på.

Importante har också utvecklats fint och har ridits i både skritt och trav i slutet av december, efter att ha vilat från all ridning sen vi flyttade hit i september. Därefter fick han ett otäckt sår på hakan och har därför fått ta det lite lugnt ett tag. Han är oändligt mycket lugnare men fortfarande väldigt osäker i många lägen. Vi jobbar nästan uteslutande med klicker från marken och långsamt, långsamt vågar han ta för sig mer. Det är en spännande resa att få följa och jag har inte mött många hästar som är så tillitsfulla men misstänksamma på samma gång. Jag tror att han kommer bli något alldeles extra när han bara blivit av med sina demoner! Tanken var ju faktiskt att hitta ett nytt hem åt honom när han väl kommit hit till Sverige men det känns helt otänkbart, min lilla Silverhäst är här för att stanna. Jag leker med tanken på att ta in honom i verksamheten när han blivit lite stabilare – han är ju faktiskt en riktig människoälskare i grunden och med sin känslighet tror jag han kunnat ge många lärdomar. Men just nu tar vi en dag i sänder och tillsvidare står ju Leia till förfogande för den som vill lära sig men inte har någon egen häst.

Mycket spännande på gång! Fortsättning följer..