Silverflingan

Importante fick ju som sagt också vara med och leka häromdagen. Han hade enmansfest i rundkorallen medan jag jobbade med Jaq, så den mesta av energin var redan ute när det blev hans tur. Dagsformen spelar en väldigt stor roll för den här pojken och just den här dagen hade han en lite mer osäker dag. Vissa dagar är han tryggheten själv, vill visa upp vad han kan och verkar inte ha ett bekymmer i världen. Andra dagar är det som att han drömt mardrömmar om sitt förflutna och då är han reaktiv, explosiv och vågar ingenting. De dagarna blir allt färre men det är så otroligt tydligt att han fortfarande har en hel del på gång på insidan.

Träningsmässigt kan jag ärligt säga att jag inte direkt har någon tydlig plan för min lille silverpojk. Jag antar att det är helt okej för det han främst behöver är ju faktiskt att bara få vara och inse att inget hemskt kommer hända här. Så vi gör lite av varje och överlag är han glad bara när han får vara med. Så här i julförberedelsernas tid har han ställt upp som bärhjälp och följt med mig upp i skogen för att hämta ner granris, och för att stöka till det lite extra hängde jag förutom riset också på honom en bjällerkrans. Det rörde honom inte i ryggen.

I hagen har vi lekt vidare en del med bensprattel – jag vill inte riktigt kalla det spansk skritt än. Håller jag bara ett finger i grimman är han rätt duktig och går framåt med bra takt, men jag har valt att ta ett steg tillbaka och låta honom experimentera själv. Han har fått en mycket bättre hållning av detta men hur mycket han vågar ta ut rörelserna beror helt på hur han känner sig i stunden. Oavsett så tycker han verkligen om att få tänka själv och prova sig fram på egen hand.

Häromdagen var jag också uppe på honom för första gången på ett ganska bra tag. Inga konstigheter alls – bara han får sitt kli bakom öronen och någon karamell låter han mig gärna klänga på honom. Nu har han äntligen börjat se ut som en riktig häst i kroppen så snart känns det som att vi kan börja lite mer ordentligt med ridningen. Jag har ju suttit en del i skritt tidigare men det har varit väldigt vingligt så jag valde att vänta. Det är så härligt att se honom med lite hull och massa! Och visst är han söt med sitt röda hårsvall?