Utveckling i rasande fart

Nu har det hänt grejer. Både Silver och Jaq har haft sadel på sig och börjar bli helt trygga med den. Silver blev insutten på en dag och de båda två har börjat skritta med mig på ryggen. Jaquetão jobbar väldigt fint i halsringen, vilket är en glad överraskning då jag trodde att han möjligtvis skulle vara lite “tung” i bogen. Men gör jag rätt gör han rätt, så enkelt är det. Jag tycker att jag är väldigt känslig med mina signaler men här behöver jag vara känslig på en helt ny nivå… Det är underbart spännande och lärorikt.

Första uppsuttna skritten var otroligt odramatisk. Han tog några steg bort från tunnan, vände och gick tillbaka för att nosa på den. Jag bara hängde på. Andra tillfället började jag styra lite och vi skrittade ungefär ett halvt varv i paddocken. Höger, vänster, stopp och backa var inga problem. Det verkar inte finnas ett uns otrygghet i honom över att jag sitter på ryggen, tvärtom känns han ganska nöjd när han bär runt på mig. Bilderna i det här inlägget är från tredje gången vi lämnar tunnans trygga hamn.

Silver har lärt sig att buga och gör det med bravur, och spanska skritten är inte långt borta. Dag ett började vi lyfta benen på signal, dag två skrittade han framåt med höga benlyft och dag tre började rytm och sträckning i benen befästas. Jag är mållös! Lite filmklipp på detta finns på min instagram, men jag tänkte försöka fixa några bilder så småningom.

Här nedan syns den allra första gången jag sitter upp på honom. Jag hade hoppat upp till hängande ett par gånger, och då han var helt stencool bestämde jag mig för att även lägga över benet. Han skötte sig strålande, som ni kan se. :)