Hemkommen från ytterligare en riktigt trevlig träningsvecka nere hos Arne i Tyskland. Fokus har under veckan, som alltid med Arne, legat på sitsen. Jag har ridit andalusiervalacken Maxi på alla mina lektioner förutom en, då jag istället red lusitanohingsten Sultan. Mitt huvudmål var att bemästra piruetterna, då jag lätt tappar bort centreringen och glider iväg över banan. Förra året när jag var nere fick jag testa att göra en galoppiruett, byta galopp och omedelbart göra en ny piruett åt det andra hållet. Jag lyckades inte riktigt med att göra det på stället utan det blev istället två stycken väldigt små volter i galoppsluta. Så jag ville gärna lyckas i år…
En annan övning jag ville få bättre koll på är passade, vilket innehåller en piruett i terre à terre eller courbette (två olika grader av extremt samlad tvåtaktsgalopp) i ena änden av banan, carrière (påskjutsgalopp) med galoppombyte mot andra änden av banan, tillbaka till samlad galopp och ny piruett – och så vidare och så vidare. Denna övning syftade “när det begav sig” till att visa upp och öka hästens styrka och snabbhet, men användes också vid stridskonst där man mötte sig motståndare i mitten av passaden.
Eftersom jag haft svårt att centrera piruetten har det också varit svårt att göra passaden på en rak linje. Här nedan är en film från det första försöket i onsdags, och hur det såg ut på det sista passet i fredags. Jag är väldigt nöjd! Den uppmärksamme ser att Max byter galopp lite hejsansvejsan, det är en kombination av att hans bakdel jobbar emot honom (vilket gör mig bara ännu mer imponerad av både honom och Arne, som tagit sig till denna nivå trots det) och att jag är otydlig med min sits. Minsta viktförskjutning är information för Max och han förtjänar guldmedalj som verkligen försöker göra vad jag ber om.
Anledningen till att jag är så nöjd med Arne som instruktör är att han verkligen är nytänkande och uppfinningsrik i sitt sätt att undervisa. Han hittar alltid ett sätt att få sin elev att förstå eller att “bara göra det”. Under en av lektionerna blev jag frustrerad då jag inte fick till det med vändningarna i galopp. Då sa Arne till mig att skriva mitt namn i underlaget. I galopp. Plötsligt kunde jag vända Max i galopp på en femöring – jag var ju tvungen för att kunna rida formen av ett N… Jag kom till N-o-r, sedan blev det korvstoppning i hjärnan och så kunde jag varken stava, skriva eller rida längre. ;) Men det var en väldigt nyttig uppgift som jag packar in i bakhuvudet och säkert kommer använda mig av på mina egna lektioner framöver.
Jag har samlat ihop ett antal filmklipp från mina lektioner med Max. Det är mycket jag önskar jag kunnat göra bättre, men samtidigt är det ju precis därför jag åker till Arne. För att lära mig att göra det bättre. I filmen ser ni bland annat min första gång med garrocha i galopp (vid 00:45) samt ridning med tyglarna i bältet (vid 01:43). DET var allt annat än lätt… och då är jag ju ändå långt ifrån främmande för ridning utan händer.
Det är en helt fantastisk känsla att sitta på Max rygg. Nu är jag fullproppad med inspiration och motivation att ta upp träningen med Jaquetão. Vi har en tydlig målbild av var vi vill komma!
