Rossfechten Symposium

Sedan två år tillbaka är min huvudsakliga tränare Arne Koets, bosatt i Tyskland. Här hittar ni ett inlägg som presenterar honom lite mer. För varje dag blir jag mer och mer fäst vid den historiska dressyren och beriden stridskonst, och jag inser allt mer precis hur lite jag kan och vet. Kroppskontroll är verkligen A och O oavsett vad man vill göra med hästar och min erfarenhet säger att beriden stridskonst är det bästa sättet att utveckla den.

Därför blev jag väldigt glad när Arne frågade mig om jag ville komma ner på hans event Rossfechten Symposium som gick av stapeln nu i helgen. Några av världens främsta inom sina områden som samlas på en och samma plats och tränar tillsammans? Hm, ja tack! Arne ville gärna att jag skulle komma med häst, men då jag är “mellan hästar” (Conny som är pensionerad och ungdomarna som är oinridna) fick det bli som åskådare/fotfolk. Vi blev ett gäng på 8 pers som åkte ner från Sverige för att delta. OM vi blev inspirerade… Jag är verkligen glad att jag kommit i kontakt med alla dessa härliga människor, som peppar och stöttar varandra i våra individuella utvecklingar!

Rossfechten betyder i princip beriden strid. Ross = häst, fechten = fäktning. Eventet hölls på Arnes lilla “slott” i Lauchröden och det kom alltså folk från hela världen – Texas, Luxemburg, Dubai, Norge, Schweiz, Sverige, Belgien och så vidare. Under helgen hölls det flera verkligt inspirerande föreläsningar. Om de gamla mästarna, stridskonst till häst, bettets funktion och tillverkning av egen utrustning. Utöver detta var det så klart ridning och jag måste säga att det var en fröjd för ögat att se. Ca 15 hästar som reds på mindre yta än ett normalt ridhus, flertalet i galopp samtidigt och stundtals även med flera meter långa lansar. Där snackar vi om nödvändigheten i att ha en samlad, vändbar och balanserad häst. Det var också ljuvligt att se den mjuka ridningen och härliga samarbetet mellan hästar och ryttare – när hästen presterat bra släppte ryttarna helt enkelt tygeln, hästarna tvärstannade och bjöds på en karamell. DET är positiv energi…

Det är såklart svårt att förmedla känslan via bilder men här kommer en hög ändå, fotograferat av Erika Storbråten och Agnes Wadenbäck.

Arne lät mig rida hans superhäst Max igen. Jag kan inte direkt påstå att jag presterade någon fantastisk ridning, uppslängd på hästryggen och indragen i en fight med lans inom trettio sekunder. Kroppskontroll, som sagt… Men jag är väldigt glad att jag fick rida – jag lär mig så otroligt mycket om min sits varje gång jag sätter mig på Arnes välridna hästar!

Tusen tack till Arne för att vi fick komma ner, till alla deltagare för otroligt intressanta diskussioner och mycket kunskap, och tack till det svenska gänget för att ni hjälpte till att göra den här resan minnesvärd för alltid!