Träningshelg i Köping

Den 8-9 oktober var jag uppe i Köping på Aspa Ranch för en repris på sommarens träningshelg. Det är alltid så härlig stämning på såna här dagar, när ett gäng likasinnade sluter upp och gör ett djupdyk i ett gemensamt intresse. Man lär av varandra och frågeställningar öppnas upp som kanske annars inte kommit på tal när man bara är ett par stycken. Inför 2017 håller jag på att skissa på lite nya upplägg för att optimera träningshelgerna ännu mer.

 

Under dessa dagar hade vi förmånen att ha Sanna Lindegren på plats som förevigade många fina stunder med sin kamera. Det är alltid roligt när man får så här fina bilder efter en härlig helg, så tack till Sanna! Jag tänkte bjuda på några ögonblick för att ge er en inblick i vad vi hittade på i Köping.

 

Matilda med sina två russ jobbade på att öka intresset och lekfullheten vid träning från marken, samt att mjuka upp och svara lättare för hjälperna vid ridning.

 

 

Louise kom med sin sprillans nya kallblodstravare som hade lite problem med nervositet. Inte så konstigt när man inte känt varandra mer än en vecka. :) Här jobbade vi med vad jag brukar kalla min “meditationsövning”. Den går ut på att be hästen att backa genom att lägga ett mjukt, pulserande tryck i grimman och vid behov supporta med en gungande repände – likt en hypnospendel – och släppa så fort hästen visar tecken på avslappning eller tar fokus på oss.

 

Ingen press, ingen fokus på att backningen ska gå fort, rakt eller perfekt på något vis, utan bara skapa en känsla av “Här är jag, jag hjälper dig”. Helst övar man först på en störningsfri plats, så att hästen när man sedan testar vid en mer otrygg miljö ska känna “Det här känner jag igen, den här övningen brukar få mig att må bra”. Ingen häst vill ju vara stressad, så har man bara hjälpt dem någon gång brukar de sträva dit själva också så småningom. Grim landade fort med hjälp av denna övning och tog därefter fin, avslappnad kontakt med Louise.

 

Mikaela tränade jag för första gången i somras och var redan då imponerad av hennes fina arbete med Anam. Nu hade de gått ännu ett steg längre och gav en fantastiskt demonstation av lekfullhet, stolthet och kommunikation.

 

Någon annan som hade roligt var min lurviga kollega Iso, som lekte hejvilt med sin artfrände Luna under hela söndagen. Jag får jobba ostört och vovven rastar sig själv – bättre blir det ju inte. ;)

 

Louise hade även med sig sin fina Tiki som deltog i somras. Här jobbade vi med att via en mjuk och rörlig bog börja kunna lyfta formen från lång och låg till mer samling. Den sidförande hjälpen introduceras från en position framför hästen och förs därefter över till longeringen där den bidrar till att förbättra ställning och aktivera inner bakben. Det syntes snabbt stora skillnader!

 

 

Veronicas haflinger trädde in på banan med ett stort mått stöddighet och arrogans. Det är fantastiska egenskaper när man strävar mot samling i frihet! En kaxig häst säger nämligen gärna “Se på mig” och bjuder därmed ofta självmant på rörelser som är önskvärda. Däremot är det viktigt att energin är positiv i samband med detta, och gränsen mellan positiv och negativ energi är ganska tunn. Med negativ energi menar jag inte att hästen nödvändigtvis är negativ eller “otrevlig”, utan bara att det finns en känsla i hästen som inte är helt harmonisk.

 

Det beror ofta på att hästen inte fått tillfredsställt något av sina naturliga behov – mat, lek, frihet osv. Jag fick här en känsla av att den här damen behövde få utlopp för en dos överskottsenergi… Och mycket riktigt, när hon fått hoppa och skutta av sig ändrades energin successivt från negativ till positiv och harmonisk. Därefter var det inga problem att arbeta tillsammans!

 

 

Anne-Lie kom med sitt vackra P.R.E-sto. En otroligt tystlåten, försiktig dam. Jag brukar beskriva den här typen av hästar som ömtåliga blommor… Anne-Lie upplevde att hon hade svårt att få kontakt med henne, som så ofta är fallet med såna här hästar. Alla världens intryck överväldigar dem redan så när vi människor kommer med vårt blir det ofta för mycket för att kunna hantera. Resultatet blir en häst som går lite på autopilot och alltid har en känsla kring sig om att vara någon annanstans. Inte sällan får man också uppleva plötsliga, oväntade “utbrott” när pressen byggts upp under en längre tid och slutligen spiller över.

 

Anne-Lie fick också jobba med min meditationsövning, och fokus låg på betraktelse, acceptans, andning, stillhet. När hästen väl “öppnar ögonen” är det viktigt att hon möts av en mild och behaglig bild… Det är inte lätt, men en otroligt bra lärdom att ta med sig i många aspekter även av livet utanför hästarna. :)

 

Jag säger stort tack till alla som kom och gjorde denna helg till det den blev, och hoppas att vi ses igen framåt vårkanten!