Sex dagar i Tyskland

I samband med att jag började träna för Arne fick jag även nys om Fürstliche Hofreitschule i Bückeburg, där Arne jobbade i ett antal år. När jag först hörde talas om en hovridskola i Tyskland drogs tankarna ganska naturligt direkt till Spanska Ridskolan i Wien. Där var jag för tre år sedan och även om det på många sätt var en häftig upplevelse så var jag tyvärr inte särskilt imponerad av hästträningen. I mina ögon är det i princip modern ridning i barockutstyrsel med lite tricks invävt. Parantes: Som ni säkert förstår har jag ingenting alls emot tricks. :) Men jag tycker det är synd med förväxlingen mellan historisk ridkonst och trickträning. Det vanligaste exemplet är väl det felaktiga användandet av ordet levad för att beskriva en vanlig stegring eller i bästa fall pesad. Därmed inte sagt att man inte kan utöva den historiska ridkonsten med samma filosofi som trickträning…

… Och det leder mig naturligt tillbaka till ämnet. Jag kollade upp den tyska hovridskolan och slogs genast av glädjen som verkade genomsyra allt arbete. Träningen ska ske på hästens villkor och ryttarens uppgift är att locka fram lekfullheten och stoltheten hos hästen. Det är precis så Fürstliche Hofreitschule Bückeburg beskriver sig, och när jag såg det blev jag omedelbart sugen på att åka dit.

Till vänster Rebecca Güldenring, foto av Nikki de Kerf. Till höger Diana och Wolfgang Krischke, foto lånat från hemsidan.

Så jag hörde av mig till dem och frågade om de kunde ta emot mig och min lurviga ponny för en veckas träning. Jag fick svar att vi var välkomna och nu har jag precis kommit tillbaka hem efter vår resa. Vi packade transporten full och begav oss iväg lördagen för drygt en vecka sedan. Conny är alltid otroligt enkel och behaglig att ha med sig, men det brukar märkas att det inte är hans favoritsysselsättning att åka bort… Han blir helt enkelt väldigt “tyst”. Det är väl kanske positivt för många men för mig är det ett tecken på att nervositeten virvlar på insidan. Men! I samma ögonblick han kom in i transporten nu ställde han sig och käkade, och så fortsatte det under hela resan. Det var precis som att han insåg att han skulle få stå där inne ett tag, så ingen idé att “tjura”. :) Det är en otrolig befrielse att ha kamera i transporten, så att man hela tiden har full koll på vad hästen har för sig. När vi körde över Öresundsbron tittade Conny mycket konfunderat ut genom fönstret… Det är ju inte varje dag fälten och skogarna byts ut mot ändlöst vatten!

Dag ett tog vi oss ner till Lolland. Där hade jag i förväg ordnat B&B till mig samt ett ställe där Conny kunde få komma ur och vila under natten. Vi tog en kort ridtur för att kolla in omgivningarna, sedan fick Conny gå några timmar i hage för att slutligen ställas in i en mysig box över natten. Han var vid gott mod hela tiden!

Strax efter åtta morgonen därpå stod vi på färjan Rødby-Puttgarden och det fullkomligt dånade nere på däck. Hade jag varit en häst, instängd i en transport, kolmörkt runt omkring och med allt det oväsendet hade jag troligtvis flippat ur. Men Conny han stod så lugnt, vred lite på öronen och tittade på mig som “Vad är det nu för upptåg du tar med mig på?”. Jag blir så otroligt både glad och stolt när jag ser hur vår träning och relation hjälper honom att ta sig igenom såna här fullständigt onaturliga situationer.

Ett filmklipp publicerat av Norah Kohle (@horsebalance) Aug 21, 2016 kl. 8:57 PDT

När vi körde ut från färjan på tysk mark väntade en lång, seg dag med körning i oändliga bilköer. Det är egentligen “bara” 35 mil ner till Bückeburg från Puttgarden, men på grund av det långsamma tempot kom vi inte fram förrän ganska sent på eftermiddagen. Då var Conny ordentligt trött, men fortfarande vid gott mod och promenerade stencool in i sin box bredvid en oerhört stimmig hingst. Han hoppade omkring och skrek på andra sidan gallret, men Conny tittade mest på honom och såg ut som “Jaja, då säger vi väl så”.

Efter att han fått vila ett tag och min utrustning kommit på plats tog vi oss ut på en promenad. Hovridskolan ligger mitt i staden, bara ett stenkast från Schloss Bückeburg med tillhörande slottspark. Till min stora lycka visade det sig att man får rida och promenera med häst överallt! Vilken lyx att få vistas i en så vacker miljö med min fyrbenta bästis.

En god natts sömn senare var jag tidigt nere och kollade till Conny. Han verkade må bra men var väldigt pigg på att komma ur boxen. Han går ju normalt på lösdrift och det där med installning är ett oerhört dumt påfund enligt honom. Vi startade dagen med en promenad i parken, därefter gick jag och handlade och tittade på en föreställning/demonstration av beridarna innan det var dags för vår första lektion.

Det blir ett ändlöst långt inlägg om jag ska gå igenom pass för pass så det får bli en summering istället. Fokus låg under veckan på utveckling av piaffen främst från marken samt mer intensitet i sidvärtsrörelserna, kort och gott. Att träna för “hovryttmästaren” Wolfgang var en ren fröjd, med hans mjuka inställning mot hästen och oerhörda kunskap. Jag fick ett par aha-upplevelser framförallt med min egen sits… När man mest rider för sig själv är det ju lätt att tro att man gör en massa saker när man i själva verket gör något helt annat. ;) Så det var nyttigt för mig att bli ordentligt och intensivt drillad, och så får jag kämpa för att påminna mig själv här hemma.

Eftersom jag var själv där nere blev det inte så mycket dokumenterat på våra lektioner, men jag har en bild att bjuda på från vårt allra sista pass i lördags. Här övar vi på piaffen med Rebecca Güldenring.

Efter nio intensiva lektioner, många härliga promenader i parken, 35-gradig värme, tre demoshower och en familjeshow från beridarna (nu har jag bland annat träffat tyska Pippi Langstrumpf och sett en livs levande enhörning), var det dags att packa in allt och bege oss hemåt igen. Conny tog det även nu otroligt bra men det syntes på honom att han började bli trött på att åka transport. När vi anlände på samma ställe i Danmark igen travade han glatt ut i sin lånehage, rullade sig ordentligt och verkligen njöööt av friheten. Även söndagens resa som var sista etappen flöt på hur bra som helst, och det var en störtlycklig kille som äntligen fick komma ut på sina egna marker efter en dryg veckas frånvaro. Han letade upp den allra lortigaste fläcken i hagen, gnodde in sig från topp till tå och visade bestämt att han var klar med hovstallar. ;)

Överlag är jag jättenöjd med vårt äventyr och jag sitter nu på många nya erfarenheter, tankar och reflektioner. Conny ska få några dagars välförtjänt vila och sedan ska vi göra vårt bästa att förvalta våra nya kunskaper på hemmaplan! Här nedan är några bilder från de fantastiska miljöerna runt Fürstliche Hofreitschule Bückeburg.